Oskar ja Ida Konsinilla oli kym-
menen lasta: (ylärivi) Elsa, Uno,
Hilma, Vera, Torsten, Elin (alarivi)
Hulda, Alina, Agda ja Helmi. Kes-
kellä Ida Katariina.
Kuva teoksesta 'Kimalan kartanon tarinoita',
toim. Ilkka Merimaa ja Erkki Merimaa
Helsingin kaupungin sosiaalivirasto/
Nuorten työkoti Helsa, Helsinki 2003

* * *

KUVIA KIMALAN
KIVINIEMEN "ALAHUVILASTA"

Kuvat vuodelta 1981











Kimalan Kiviniemen "alahuvila" talvella ja kesällä 1981 vähää ennen rakennuksen purkua. Konsinin perikunnalla oli noihin aikoihin Kiviniemessä "ylä- ja alahuvila". Nykyisin (2003) tällä lähes kahden hehtaarin suuruisella alueella on viisi Rolf Konsinin lasten omistamaa kesämökkiä.

Pertti Toukkari

KLIKKAA SUURENNOS

1900-luvun alussa rakennetun Kiviniemen "ala-huvilan" irtaimistoa vuonna 1981. Huonekalut ovat peräisin Kimalan kartanosta. – Irtaimisto myytiin seuraavana kesänä järjestetyssä huutokaupassa eri puolella Suomea asuville kymmenille perikunnan jäsenille.
Kuvat: Pertti Toukkarin uudelleenkuvaamia Kimalan Kiviniemen "alahuvilassa" 1981 vähää ennen raken-nuksen purkua. – Konsinin perikunnalla oli noihin aikoihin Kiviniemessä kaksi kesämökkiä: "ylä- ja alahuvila".




Konsinin sukua. Katri Merimaan
muistitiedon mukaan kuva on vuo-
den 1910 paikkeilla.

"Kiitos, mielenkiintoista oli lukea Kimalan Kiviniemen alahuvilasta ja Konsinin suvusta.

Olen asunut kesän 1966 Kimalan Kiviniemen alahuvilassa. Olin tuolloin Kannuksen lukion viimeiselle menossa ja hankin ruotsinkielisestä perheestä kesätyötä parantaakseni ruotsin taitoani – sainkin laudaturin. Pääsin työhön Holmbergin perheeseen lasten ja kodinhoitajaksi. Doris Holmberg oli o.s. Konsin.

Niinpä tuo kesä 1966 kului Somerolla hoitaen lapsia, ruokaa tehden kaa-suliedellä, jolla myös tiskivesi kuumennettiin, toimin myös sekä vesi-johtona että viemärinä, pikkupyykin pesin pyykkilaudalla ja jääkaappina oli rannassa oleva lähde.

Minulle kerrottiin Someron pappeina toimineista esi-isistä ja kävimme haudoillakin, joita kuulemma seurakunta hoiti. Sain kuulla, että huvila oli rakennettu herrasväen kesäretkien viettopaikalle. Kiviniemen tontilla oli myös kaksi muuta kesämökkiä, joissa asui samaa sukua.

Holmbergin perhe vieraili kerran Somerolta jossain kartanossa, mutta sinne ei minua otettu mukaan, vaikka kaikkialle muualle pääsinkin – ym-märsin jotenkin, että simne ei sopinut piikaa viedä. Vanhoillisia vähän olivat ja luulivat, että Pohjanmaalla oli aivan kauheaa: tietkin ajokel-vottomia. Tällaisia käsityksiä pyrin korjailemaan. Oikein hyvin tulimme toimeen – mukava oli perhe.

Terveisin Raija-Leena Huuki Jyväskylästä"

Sähköpostiviesti PT:lle 11.7.2005




Rolf Konsin alahuvilan edessä kasvaneen
suuren pilarikatajan vieressä. Kataja kaa-
dettiin uuden saunan rakentamisen aikana.
Kuva vuodelta 1981.
Pertti Toukkari



* * *

Agda Konsin, avioiduttuaan Forsblom, julkaisi vuonna 1950 vihkosen, jossa hän muisteli lapsuutensa jouluja Kimalassa.

MINA BARNDOMSJULAR

Av Agda Forsblom





Förord

Jag vill här berätta om jularna i mitt barndoms-

hem på Kimala gård, i Somero socken i slutet av

1800.talet. Mina föräldrar voro forstmästare Os-

kar Henrik Isidor Konsin och Ida Katharina Ran-

delin med sina tio barn.



Helsingfors den 17 november 1950


* * *

Jularna i mitt barndomshem

Kunnallisverotus

Kunnallinen äänivalta perustui varallisuuteen

Sivun alkuun Takaisin alkuun

Somero den 13. mars 1850








Goda älskade Oskar!

För dit bref får jag tacka, att ni mår braf är rätt roligt för mig at veta. Jag har ämna mig alla dagar för att se eder, men fått altid hinder, och nu är det så närä den tid, att jag får Eder snart hemm til Påsk, och jag har nu beslutit att senda tvänne torpare dit, att jag nu får höra hur Ni mår, och när jag får sikka efter eder och sedan bör ni bestämt västa? när ni åter skall vara tillbaka i staden.



Nu som bäst syr Gustaf edra stöflår men är ej ännu färdiga, om ni behöfver dem för Påsk der, så låt mig få med budet vetta jag skall nog skaffa dem dit, Ock om ni behöfver någåt annat den än för en ni kommer hemm. Jag skikkar åt Eder ett skrin med alting småt som ni sedan kan sjelf hålla och dufan som kölden knekte. Må altid väl goda älskade Oskar det önskar din

Mamma

----



Peningar följer här äfven litet om Ni behöfver, köp skårpa att ni får doppa om mornana goda du dig hende åter skada buren föll ner spiken hadde skafva snöret af, och Kemplingen[?] dog af skrellen[?] men i vår får vi säkert andra. Dufvårna lefva alla, mit par har ägg och ligga redan. Välkommen hemm till Påsk jag väntar så på mina egna barn. Säg nu bara åt torparena[?] när ni kan resa derifrån.

Mina

Somero den 13. Mars 1850

 

* * *

Herr Oskar Konsin
Tavastehus
Egaren bor hos Sadelmakaren Lindeblom
Somero den 16. November 1840

Min älskade Oskar!

Lyckligt anlände jag hemma, om Tisdagen klockan tre på dagen, Och alla små knek var friska, men i natt hende oss skada - Ponakarva var död i fähuset då Dejan gick dig. Din klckas nyckel som Du då jag var i staden förlora, är säkert i gropen under ert kammar golf, då du kom upp der ifrån ref du sekert nyckelbandet åt, gå derföre dit med pärt eld och sök noga så finner ni säkert den, älskade pojkar gif igode tid fören ni kommer hemm edra Ur åt urmakaren, att de då är i god ordning när ni komma hemm.

Helsa tusendefall min lilla Victor. Och skriv snart som Du låfva, Och säg då huru ni mår och din - Dig älskande

Mamma



* * *








Asikkala, den 27. juni 1869

älskade Ida!

Märker du huru "snäll" jag är, då jag helsar på dig såhär ofta. Rådfråga icke Bosko numera om min existens, ty icke är kan den rätta slåren?, utan de var hans farfarsfarfarsfarfar. Emellerstid lyckes vår spåman icke heller vara alldeles obevandrad, ty nog har jag ändå varit litet sjuk, ock en tid, d.v.s. i början på denna vecka, släpade jag mig med all möda i skogen, ock kräktes ständigt. I fredags lät jag gnida mig i badstuga, och det har hjelpt, så att nog är jag åter karl. Du skall icke hafva ledsamt efter mig, du har ju Lillin hos dig, och nu kan jag säga dig bestämt att jag är hemma den 5. eller 6. i hömånaden, ifall de icke alldeles höllregnar ännu här. I måndag har jag allt här slut





och får i tisdag resa till Hollola, der jag slutför arbetet samma vecka, så att jag slipper söndag morgon tidigt att resa hemåt.

Då undfägnar[?] sig väl Lilli när hon får se mig åter. Roligare vore det dock om hon skulle springa att möta mig. Icke lär hon ännu fått tänder! – Ja har ej sett ---? allt sedan jag kom hit, ty dett är på bete å ett annat hemman, som egde af denna gårdens husbonde, men bra gräs skall der vara. Kanske har den blifvit fet också. Gif åt Blesen af ---? klibröden då ock då, på det den mått kunna föda bra sitt föl, hvaraf jag tror att blifver en vacker häst. Den kan ju få beta ibland på gården ock i trädgården under barnflickans uppsigt. Men kanske du ej har hela strunten mera.

– Vet du att mitt hufvud borde "kahnuttas", men jag har ej idag se omkring mig ännu – jag har ej mått rätt bra – men nu har man ännu tid med sådant. Nog hade jag ett anbud här redan, men jag brydde mig då icke om dylika läckerheter utan rekommenderade detsamma åt Erander – Ja, apropos, jag lär ej ha skrifvit derom, att jag träffade bland andra Erander på Kurkila gästgifveri, der jag låg öfver natten på min framresa hit. De väntade Erkebiskopen och Guvernören dit på resa till ett möte i Jyväskylä. Ulner låg här öfver natten med





mig då han var här.

– Karlarne borde redan börja slå hö i den mindre ängen, att vi skulle få bete åt hästar ock kreatur. Till Kiviniemi måste vi någon dag då jag kommer hem. Jå, du kan låta någon t. ex. Ketola tjära och drifva båten om du så tycker – men den hinner icke ändå torka mera tilldes jag kommer. Gör dock hur du vill idenna sak, i händelse du har sjelf lust att ibland ro ute och förströ dig. Snart få vi roa oss på "Muikkula" i kapellet, Corander känner nog det stället.

Someronjoen Lahden järvellä (nyk. Paimionjoen Pusulan-järvellä) 1900-luvun alkuvuosina.
Kuva: Katri Merimaan albumi

Pusulanjärvi 10.7.2006.
Pertti Toukkari

Härifrån bliv omkring en mil till Heinola. Det vore ej långt att fara och hälsa på presten Holmström, men jag är för lat till det. Han bor dessuton åter en mil ifrån staden. Heinola sockn gränsar till detta boställa utmark. – Skada att man ej får gratulera gamla Ullorna i Somero, men kanske Eleonora dagen har någon betydelse med sig. Kanske håller du då ett rikligt gästebud. – Ser någon nu detta tokroliga bref och fattar det, tror du säkert icke godt om mig.

Jag är nästan säker på att jag icke efter denna sommar ej? med dessa förrättningar om icke det blifa ett snåsta[?], ty man utslita här held och hållet. Oma man vore riktigt frisk, så vore det ändå roligare, men nu vill man höttna[?], ock söta is man ej ock får ej heller. Dumt bara att jag kom att gå en linie tokigt på förra stället jag var. Nog märkte jag felet genast det var begånget, men tyckte då att dit ej var så farligt. Nu har jag beslutit att på vägen till Hollola vika dit in och rättä felet, hvilket är gjordt på åttå timmar, och får jag sedan fortsätta resan till Hollola.

Jag funderar åter på att icke skicka hela brefet till dig, ty jag lär hinna samtidigt fram personligen och så kostar det en 40 p. dessutom, men skulle så hända att det kommer före mig fram, så har du roligt, tror jag, mera än 40 p. - eller att va nog skulle gifva 40 p. derför. Helsa Mammorna, svägerskorne och Lilli ifrån understecknad.

Oskar - nåt tillnamnet - gissa på resten









* * *






Hattula den 6. aug. 1860

Käre broder Oskar!

Alltför mycket bestyr har jag haft, så att jag ej förr än nu har haft tillfälle att skrifva till dig. Äfven nu måste jag skrifva endast kort men innehållerikt. De bref, som du skrifvit till Mamman, har jag hos mig; jag kom från Somero i går hvilket jag i det efterföljande skall berätta, ock tag sina bref med mig för att kunna besavara allt hvad du vill veta.

Nu har du verkeligen fått skåda verlden i alla dess vinklar ock vrår. Vi måste lefvas i verlden, men måtte vi aldrig lefva för verldens! Bevare af Herren ifrån återsatt till verlden!!! - Grönholm känner jag väl, han var theolog den tiden, jag var i Hfors, helsa honom ifrån mig. Af min brud hörde jag redan forut at gatorna i Stockholm lukta och äro otroligt smala.

Mycket att bese tycker derfinnas, skulle jag en gång kunna slippa lös att heldt på en vecka komma dit, kanske det sker i nästä vår. På penningar kommer du i förlägenhet, det är gammalt ock vant, jag skall försöka att uppe för att få dig till begnare [?].

Min lön har jag ej ännu fått, hvarföre altså jag har måst taga pengar af Mamma till min sickas etc. Gubben skall betala min lön i spannmål, men jag vet ej om jag säljer den, ty här fås så mycket säd, att jag troligen ej får mer än 4 Rubl per tunna. På Kimala fås äfven dugtigt både säd ock hö, troligen 4 a 5 ggrr mera än förut; framdeles skall jag





taga notis om spanmåls ock hö är ingen för att underrätta dig derom. Ännu är ej allt hö bergadt och i lördags skuro de råg der några dagar förut hade de redan begynt skörden, med regnet hade hindrat arbetet. Nog räcker väl skörden efter mitt åskådande mot slutet af denna vecka, ty jag tror att ingen egentlig talko hållade. Jag kan ej så noga fråga af Mamma det, ty jag var der endast par timmar.

Får du läsa der våra tidningar? Kyrkoherdskan Sulin har ej ... ämnat sig till Somero, men Ida och hennes broder Vilhelm komma första dagarne i september - du bad mig först skrifva efter oveckan [?] så att jag ej hade kunnat heller skrifva förr till dig än en vecka förut, då jag fick höra att du kom snarare än ämnadt var till Stockholm. - Avbrutna [?] meningar får du; du märker väl att jag har brådt? om.

– Mamma bad jag skrifva till dig om dina trädplanteringar, ty jag hade sådan .... i Somero att jag knappt hann draga anden. du skrifver om nu prest, som tagit afsked från embetet, emedan han funnit det vara sig till hinder. detta förstår jag ej; ty sannt är det att proste embetet minst kan hindra något ifrån att beforda kriste rikes tillväxt både hos sig själfad andna. Men när kunde han derföre taga afsked att han ej kunde få vittna om sin frälsare både i ond ock handling, som kan velat ock bondt?.

Skrift skolan har nu under bnådaste [?] arbetstiden upphört, men den fortsättes åter i september. Så flere ställen har ja här varit. Hos Lilius är jag hvar vecka, ibland tvennes gången i veckan, alltid till någon måltid, ibland äfven natten. Hos Sandbergs, som bo här i Hattula, har jag varit, en af deras söner är gymnasist. Till Thus har jag också ofta varit. Edre Lindeblom har ibland varit hos mig, a 4 dagar å svidt [?], han blir nu i höst student. O. Grönlund har äfven varit hos mig ock T. Ståhle skall vara t.f. länsman i Urdiala. Prosten Lindqvist bjuder mig ofta till sig. Jag griper i almnacken ock märker att jag äfven varit hos en sekreterare Tamelander i Mierola ock hos v. häradshöfding Helsingius. Den 17. Juni hade vi Svensk gudetjenst i Hattula. Jag skriftade ock förrättade allas tjensten, håll dessutom tal till fröknarne Wetterhoff





som första gången gingo till skrift. I nästa söndag har jag åter predikotur Tyrvändö, hvarest jag ibland kommer att predika 2 ggr i månaden. Jag tror det då blir svenska godstjenst der, ock Levan [?] löfte [?] underrättas mig under veckans [?] hvilken sysselsättning jag då kommer att hafva i svenskan. 12 lörd. post [??] [??] tror jag att vi åter få svensk godstjenst höra.

Under veckan före Midsommarda´n var jag rest till Kimala. Jag var endast på Lachtis och blef gratulerad till mitt lofliga [?] förehafvande. Jag blef bjuden på brölloppet till Lachtis, men slapp ej medan jag då var ensam prost i Hattula, dessutom hade jag samma dag 2 bröllop här. Lilius var då i Tyrvändö. Hos Axeen har jag ofta varit ock han hos mig. Jag har med honom ock Lilius dela tidningarna. Hans son var en vecka hemma ock då vore vi hvar dag tillsammansa. Mamsel Axeen förelystes i söndag första gången med en löjtnant Lange, ännu i denna månad kan de skona bröllopet firas.






["Carl Caesar Ferdinand Lange s. 3.4.1828. Minulla on hallussani hänen virka-ansioluettelonsa, josta selviää, että hänet ylennet-tiin sittemmin majuriksi 21.11.1865 jäädessään sairaalloisuuden vuoksi pois palveluksesta ja siirtyessään keisarillisen rautatien palvelukseen. Hän oli palvellut 10. Tarkka-ampujapataljoonassa sekä Krimin sodassa 1855 ja sittemmin Tulan kivääritehtaalla.


Carl Lange ja Augusta Sofia Axeen. Augusta Sofia
lepää Hattulan seurakunnan hautausmaalla.

Luutnantti Lange vihittiin avioliittoon Sofia Axeenin (s. 29.3.1836) kanssa 23.8.1860, jolloin luutnantin kotipaikka oli Tulastad Venä-jällä (kivääritehdas) ja morsiamen kotipaikka oli Korelan kylä. Hän kuoli 7.1.1873 (44-vuotiaana) ja avioliitto Augusta Sofia Axeenin kanssa jäi tiettävästi lapsettomaksi. Majuri Langen isä oli Suomen Pankin kamreeri Carl Adolph Lange s. 26.11.1795."
– Kaarle Lange PT:lle 28.4.2005, kuvat KL:n]





På några bondställen har jag äfven varit bjuden. Hos en af våra kusinen, Erola, var jag en dag och natt, hans son går i Skriftskola och jag har bedt honom till mig i qvarter om nätterna. Hon en af våra kusinerskan Jokimäki [?] var jag ock han tyckes vara välmående ock bor riktigt ärofulld. Dit har jag tänkt flytta när jag blir gift. En af våra kusiners, Randalas, hustru har antingen sjelf fångt/hängt [?] sig för par veckor sedan eller blifvit hängd [?] af sin man, hvilken än är antrett [?]. Konsas 2ne pojke blefvo vid ett urtimating [?] i förra veckan dömda till 24 dagar fängelse vid vatten ock bröd för det de piskat sin fader ock svärdrotnen bötade 50 daler 8 mynt.

Hos min faster, förre klockaren Nikanders hustru har ja varit. Hon har endast en dotter hemma, som har ett oäkta barn. Hennes bror blir klockare här efter fadren ock tillträder nästa Maj. Nästan alla våra slägtingar äro således meriterade på onda vägen. Maj. Hilden var en tid hos sin morbroder Lilius. Jag var då hos honom hela tiden. Vi voro äfven då till Thus. Hilden är äfven för någon tid sedan gift. Hos Lefren [?] har jag ibland varit och han hos mig; dessutom har jag haft fremmande af gymnasisterne: Landberg, Utter, Lönbohm, Salvén, Helenius ock Antell?, som en söndag predikade för mig.







Nattfremmande har jag stundom äfven haft af dem. Vidare har jag än varit hos befallningsman Palén, hos Idestam på Lahdentaka och Packalen på Stjernsund. Åter var en skön "vift" Fredricksdagen, gubbens namnsdag. Walfria [?] Thus stad var nästan der, ja, aldrig har jag uti på landet så mycket folk pä ett ställe. Jag har börjat informera Paléns son under ferierna, han är i 1sta klassen. En skollärare ifrån Thus, Pettersson, bor här under sommaren. Med honom har jag mycket språkat i andeliga ting. Han tyckes vara -- på lifvens väg. Hos Levan [?] var jag en dag på barnsöl ock stad [?] fadder för hans lilla dotter. Den 27 Juli reste jag på en skuttfärd till Kumlinge, först med skjuts till Kimala --- jag var 5 timmar och sedan derifrån natten med egen häst genom Åbo till Laittis gästgifveri i Vehmo, hvarest jag lemnade hästen ochtog skjuts. Med posten hann jag söndagen till Kumlinge. Nästan hela tidens voro pastor Heikels hos Sulins. Jag hade s... brådska emedan jag måste nödvänligt vara hemma söndagen 5 aug. eller igår Då invegs här vår nya begrafningsplats af Lilius. Jag var assistent och predikade dessutom för öfverfullt hus. Folk voro ifrån närgränssande socknar och mycket herrskap från Thus.

Främmande assistenter voro pastor Andersson från Rengo ock Li... [?] broder från Lempälä. På middag var jag med öfriga prosterna hos Lilius i går. Den 2 dennes reste jag mot aftonen med posten från Kumlinge, men nödgades en mil hitåt taga nattqvarter för stormens skull, so att jag egentligen först om fredagen anträdde min hemresa.

Nog? kan du begripa huru skyndsamt jag hade då jag inom 2 dagar skulle tillryggalägga 30 mil ock dessuton en del sjöväg, som man ej på förhand kan uträkna huru snabb färden blir. Jag hann ändå till Hattula natten mot söndagen ock fruktade --geligen, huru predikan skulle gå, ty jag var utmättad af resan ock nattvaknen gick, Gud i lof![?] ändå bra.

På Kimala hann jag ej vara bara 2 timmars. Jag döpte ändå under denna tid fogdens barn. Flona[?] har jag här ock underhåller den härom springare. Skrif nu hvad ni skall läsa der, om det behöfs någon inträdes examen, om ni har bestämda timmar ock läxon m.m. Hvar månad tänker jag skrifva till dig en gång, så front [?] ej något synnerligt inträffade att jag oftare skulle finna mig fogad ett skrifva.

Ock nu farväl min älskade broder! Frestelser mör ta oss ofta, som vill göra oss otåliga, ock de vaknade samvetet klappar illa, men då vi i nådens stund gripa till Jesus, få vi en obeskriflig tröst, som gör hjertats kappningar till angenäma ock frampressar glädja tårar ur den förlorade med återkomna sonens ögon. Måtte du ej af verldens förvillelse låta leda dig bort från den en gång fattade vägen! Ock om affall är gjordt, måtte vi aldrig bli liggande, utan resa oss upp med Guds hjelp. Ty endast i Gudi får lifvet en annan riktning. Guds välsignelse medkallar äfven dig din broder

Viktor







Oskar Konsinin Tukholmasta äidilleen
lähettämän kirjeen kuori sinetteineen.


* * *


Somero den 30. Julii 1860



Älskade Oskar!

Nu brinner jag redan af längtan att få skrifva till dig emedan en så lång tid förflutit sen du reste, ock jag alt sedan ej -- till dig, orsaken dertill har varit att jag skicka det bref som jag fick med kapten Arening, åt Victor till påseende, ock då földe adren lappen till dig, med, af misstag, ock först i fredag fick jag den, då Victor self kom, ock var par timmar här ock reste sedan genom natten till Kumlinge varest han nu är, till slutet af veckan, ock då kommer han till baka.

För dina tre, oendligt härkomna bref får jag tacka, jag behöfde dem så väl emedan jag var helt yr[?] för din resa. Kapten Arening kom sjelf hit för att egenhendigt lemna dina bref åt mig.

Nu har han redan två gångär bett mig helsa dig han bad mig säga att han lamnat de pengar som du i bref af honom begärde på det omnemda stället. Så stackars Oskar, nu har du fått svajia? i luften: men alting [?] till vårt besta, det han



vi med tryghet tro bara vi lemnar våra öden i Herrans hender, Ock vandrar hem[?], vägar.

Ditt sednaste bref, som jag fick genom -mestar Björkman, var ett tröste gifvande bref, emedan jag der fick se att du trives bra i Sverie, då du seger att der är roligt i mas--. Suling har ej kommit hit, de vänta bara på Victor till först ock nu lär de komma i slutet på augusti så hafva de låfvat.

Du ber migt skrifva till dig om alt som här passerat?. Men med vad fick jag börja. Kanske med äng vä---, Hos oss är alt så härligt att det ej under vår tid varit nånsin så bra. Rågen, Kornet har också tagit sig mycket. Hafran är den vackraste i hela byn, nemligen det nya grestlandet, som ni brende, det gamla stora landet är äfven goda ock alt med ett ord sagt, Hö så mycket som jorden drar.

Sen?har vi fått nu ren omkring 60 --ar eller heckar? men mycket är ännu obergad. Tredgården bär äfven mycket -- men kring bäron har lidit mycket af skadår som gorde sig der ett veldigt bo ock matat? sina ungar med bäron.

Igår fick [?] jag förstöra boet får



se om de nu blir skremde [?] derifrån. Dina planterade tren väkser väl. Ock i dit utpålade plantage har du stora tred plantor 35 utom små som nu först komma upp. Om de är äppel, Plommon,Krikan eller nötter känner jag icke. Kanske är det af alla sårter.

Alla krek [?] är som för hestarna har tagit kull [?] stora - är nestan lika fet som Flora ock Båda äro de duktiga. Victor får nu åt sig häst, ty han [?] är nu värdig, får se vilken han tar, det blef ej i den hasten? fråga om de. Han har nu Fuxen till omkring Åbo, han lemna den der så länge han är i Åland, och kommer åter hem med den, han for ensam utan dreng.

Icke har Victor varit här ofta, ock jag ingen gång till Hattula. Nu måste jag nemna [?] om brölloppet på --- [?]. Dit var bjudna alla ifrån hela socken, ock ifrån kapellet. Hilda sa nu är alla bjudna utom Oskar, ifrån Avelan endast Valser. Släktingar var der af alla slag. Depångar, Pros.., Munckar, Titzan, Gadolinen, Spårar, Brusinen, Villebrant, Unga -- 3. utom de vanliga, nog var der dansandet men ingen musik bara Joel [?], hann pojkar kom ej folk de hade låfva, på gubben också vänta den bra länge, de unga viste ej hvad
de jorde?



Victor var äfven bjuden men icke var han här. Unga Elmgrenar var der 3. Prostinnan E. sade om sin son, den eldre af studernterne, att hon emna ta graden [?] , men pappa har ej råd att hålla honom i H.fors, sen ville han bli Forstmestare men det årkar de ej, med, ock nu vet han ej vad han blir.

Till kyrkan for fremmaderna [?] festman [?] tog emot den, ock bruden kom sen till sist, en salm sjönges före ock efter vigseln, Långström är nu som bäst på Prestgården, der blir säkert snart lysning. Dr Hahl reste med Fru ock syster till Sajma Kanal genast ifrån [?], Kasten föll ifrån häst rygen ock bröt sitt ben ock skall blivit förd till T-hus Docktorn. En höna fick här o--ligt två kycklingar, ock de äro så vilda att man ej får dem in, men den har sjelf födt dem ute och nu äro de stora.

Victor löfvar skrifva et grundeligt bref till dig, när han nu kommer hem. Ock jag när jag nu kommer på saken hur jag skall --va, så skrifver jag ofta till dig. Ock äfven vore det min önskan att du gör det samma till oss här. Min pangsion fick jag i dessa dagar. Om pening afären skrifver jag nesta gång till dig, då jag får med Victor prata i saken Valser fäller, äfven många tårar efter dig. Måtte icke dina goda förefsten [?] der bli störda önskar, ock sedan af en högre magt för dig af din dig alltid ock evigt älskande

Mamma

P.S. Fogden har jag pesta [?], ock Gustu--, men pigårna kan jag ej ha mera. Fogden får till föda åt en ko. -- 1 Rubel till i nesta torsdag den 2. augusti -- rågen -- -- Hö är nu ren 81. hekkar inne, och mycket ute är.

* * *



Somero okt. 1860


Min egen älskade Oskar!

Dit hjertligt härkomna bref daterat den 28. Ocktober, bekom jag den 4. november, med alla frösorter ock alt hvad den tilhörde.

Ock den 6. sådde jag ut med bitrede af Valzer (?), dem alla skilda sårter i skilda benkar ock ändock feta pålor emellan var benk, sedan numredte jag varje benk hur de följer iårning med fröna. Och den förteckningen får du när du kommer.

Ifrån Sarja fick du en stor deraf? med Ekollon dem plantera jag även då samma gång, och så enskild? benk. Jag lär i min största välmening kommer att såra dig, då jag skref? hur Ahren ju- yttrat sig i bref till åvik. Min älskade Oskar, då man har ett --art föremål, spela tankes ständigt hos den samma och --smyggen sig äfven den, ty man önskar alt



så väl, - manö-- sina barn befr? som man sjelf har varit. För en tid sedan skref jag till dig, och detta bref tycker du ej än ha fått. Den - jag om de pengar som Ahren lämna för din rekning vid sin resa hit.

Han sa att det var två hundra riksdaller, ock dem betalte jag åt åviks Trun. Hon gaf 2 riksdaler och 62 öre för Rubeln. Du ber mig säga --ickligt huru mycket jag kan gifva åt dig. Nog kan du vara seker på det att alt är uppriktigt vad jag --gen åt dig. Alt sedan Kujala betalte har jag haft för din rekning hundra rubel. Och de 40 som du seg-- dig



ännu behöfva kan jag nog till den skaffa. Hoppu borde också nu snart betala in-- 10 för ifjol och 30. för detta år, men varom icke ? så kan jag sälja hafra ty det köp hela vintern och almenna priset är 2 rubel ock 50 kopek.

Och att jag ger gärna, ock af gått hjerta kan du vara seker på. Jag är bara glad att jag nu har. Du seger i ditt förra bref att du icke ville - besvära mig med pengar. Men skulle du i dina behofver så förbi mig, dä först skulle det - ta mig. Då jag såg på tidningen att ångfartygen upphörde att vandra till Stockholm, blef jag dystrare en vanligt, tyda - jag att du blef som bakom ett -. Men jag lemnar alt i Herrens hender ty af annat har jag ingen tröst. Ett måste jag sega åt dig. Kom ingalunda påsk vegen



hem, ty då är
det din död med dina tunna kläder. Jag fruktar att du fryser der ochså.

Du fråga om Ida var på åvik. Hon var ingenstans bara här. Men Ahrenius talte efter andra. De tre elsta svin har jag redan slagta ock de voro bra feta. Ock deraf har vårt salte kött tillräckligt. Tjuren slagtar jag icke fast jag lengte. Men den älska oxsen göde nu som bäst, den låter jag slagta ock behållen huden ock rentan?, köttet tänker jag --sta till H-fors, med nåra lispund smör som jag har snart--. Av-- skall än fö jul resa till Hfors med kött, och då skall mit bud följa -. Sill har jag -k en tunna, den är mycket god ock saltict åter den - jerna. Alla våra kreatur är föröfrikt som för, utom det att ungnöten har vuksi an--ligt i sommar ty de hadde så nycket gräs.

Jag glömde att en höna har försvunnet, ock 87 kycklingar är i stallet, men är små.



Vidare har vi 6 kattar 2 stora och 4 små, ändock har jag löfva en unge åt Avellan, och en - Rekola. De andra håller jag ty har än så rystigt råttar.

Med Osarna kunde nog kopa - frö ty nu fins det - ock borde vara tillgt föt att i vår få - med hafra ock hö frön tillika.

Detta år inkomst i från egendomen äro följande. Hö 100 ock 50 heckar. Råg 77 tunnår ock 5 kappor. Korn 5 tunnår ock 5 kappar, ärten 3 tunnår, hafra 73 tunnor tröskade ock 3 riar är ännu otröskade, ock man kan afske att det blir 2 tunnår ifrån varje ria, ty nu är det äfven iden lilla rian som icke förut var bara råg.

Vede var det ej utsålt i år. Potater 36 tunnår utom illa.



-- rian -- en tredje. Lin 100
b.bond. Son nyt kan jag berätta, att Avellan fick sig två dötrran til, de äro tvillingar, den var litet barbl? Fru Procope -- som fader åt dit ena barnet ock jag åt det andra. Flickorna heta den ena Aurora Emerentia ock den andra Edla Sofia. Fru Sagulin har äfven en flicka, der var ej barföl?, Tru Grönlund med sin Julia ock Vinkvist voro fadran. Ock K. Svenson kristna?på båda skällen?.

För en tid sedan var på Böle - äldsvåda. Der bran en ri vad med hela årets halm ock bär?. Det är bra ovan ligt att denna år-tid ha sedo fräskat? men sedan är si? våt att den ej tänkar så fort. Hur mår dina kanarifoglar om de nu skulle trivas, så vore de litet sällskap åt dig. Ock hvart tog ormen, och grodan vägen, det var ej skada på dem, ty icke skulle jag kunnat ha dem i samma rum med mig.

Gå de der als i badstuga, hur står du dig ut utan. Ock ingen varm öfver råck har du, det gör mig



bekymrad.

Din båt har de flere gångar kasta ut ifrån båthuse tast den var i lås tillsammans med den stora båten. Ock, nu är den i - lidret. Den lilla brokiga kon kommer att bära i nesta år.

Till åvik skall jag fara, ock ber henne, att stalle så till att du får henns pengar afta? de i january. Om hon nu som föra gången skulle gifva 2 Riksdaller ock 62 ör för Rubeln vore bra, efter man der ej får bara 2.65 - skulle jag nog spara, men här är ej - i svang dylikt. Spar nu bara om du kan din 25 icke behöfver jag den. Hvad tycker? du om det att jag vandes? se på lindansare hos Gunvor Alander i Joensu. De var värkligen för vidunderligt att se. for denna gång måste jag åter sluta mitt bref. Nog tror jag att jag glömt någå som jag bortsäga, men nesta gång mins jag de väl.

Ock gå nu åftare än en gång i mån på påstkontoret, ty icke kan jag hålla mig i från att - flere än en gång i mån till dig. Våre nya pigor är nu i dag alla redan här. Valtser? (Waltzer, Avellanilla?) ber mig helsa dig. Han frågar stendigt af mig har det kommit bref af Herren.

Så älskade Oskar, ledsamt har jag haft, Ock det skulle du äfven hafvet, ty när i sokken är nestan ingen ungdom hemma



och de gamla sitta var i sin vrå. Victor kom om natten emot tisdan hem, ock löfvas resa bårt i fredag. Han har ej varit här sen som med sin brud. Ja måtte Gud bevara dig för alt ondt, det är min dageliga bön.

Skrif så ofta som du har tillfälle till din dig hjertlighd älskande

Mamma


Somero den 14. okt 1860

* * *




(Somero den 17. Ocktober 1860)
Min älskade Oskar!

Äter får jag hjertligt tacka dig för dit glädje gifvande bref, Det är dett enda nöje jag här under min ensamhet har, att få bref men det kan jag ej heller så åfta hafva då du är så långt m.m.

I sist skref jag med Töllgren han låfva att sjelf föra brefvet till dig. Hur må det gick, fick du brefvet. Du har sett många underligheter der, det blir rätt roligt då du kommer hem att få prata om alting. Om man bara skulle årka vånta på den tiden.

Kapten Ahrening sade att han lämna två hundra riksdaler för din räkning då han reste till Finland. Och för två hundra betalte jag åt åviks Frun. Ja böd äfven intresse åt henne för den tid men hon tog icke.

Fråga nu kära Oskar efter pengarna der som de blef lemnade, Kanske kan de mennisjorna fubla bort dem, under tiden efter du ej straxt tog dem.



Jag tror med sekerhet att åviks Frun gaf för rubeln 2 Rixdaler och 62 öre, men Victor vet det best, jag skall nesta gång säga det bestämt, men nog var det så. För tre hundra rixdaller har jag än pengar hemma, ock jag håller dem, till dess, som du der får pengar af Åviks Frun, Och sen skall jag genast betala dem här, Det är bra att man ej kommer att bero af henne.

Du säger dig der ha frösårter som i höst ännu borde sås, gå till Töllgren han hemtar dem ock lägger på vår lönveska. Hur länge tror du dig bli der, det har du ej skrifit om,

Det är för underligt att de äta sådana skäkar der, nog skulle du snart få brunte dit om den bara skulle duga till stek. Men kanske torde du sjelf få smaka på steken. Mari Procope samlar åt dig hallon och jag skall få dem sen, de faller mycket sent. Ka... feln? veckser ducktigt här, men de andra plantorna långsamt.

En nyhet kan jag berätta dig Ren den samma som var här en tid, har ---tit? sig på en resa nära Helsingfors, han skref i dag boken då kan for? ifrån det sista gestgifveri Ren försvinner, Och när han for ett stycko så bad han sjugkarlen? hålla i hesten? och gick i skogen, ock der tjöt? han sig ifrån mun i genom hufvudet och låg död.

Här är alla hemma, intet besök har varan bes--? i detta rengniga veder. Victor har ej



varit här sen som med sin brud. Kreaturen tror? här bli mycket dyra, Jag har tängt sälja, om man får väl betaldt djuren ock den största oxen ty emedan här ej slagtar bara tre svin, vilka nu redan är nestan gödda.

Hafra får vi mycket ifrån det gamla grest landet blif 37 ock ifrån det nya bliv af två tegar (sarka) och litet af en tredje, altid en ria och ifrån var ria omkring 12 tunnår. Råg blef det af grestlandet 4. tunnår och 15 kappar.

Tegarnas antal lär du veta. Alt nog att riårna räcka till Alhelgån nemligen råg ock hafra, Då jag får alt in, så skall du bestemt få veta vad vi fått.

Ett välsignat år är det, om man altid fått så, skulle man ej vetat af någån brist. Hafra skicka jag 4. last? till Åbo ock fick 50 rubel, det var 5 tunnår på var häst, och då fick jag hem 1 tunna sill som kosta 7 rubel, och sill skall fålket äta i stället för kött, vidare hemtade strömming salt hjern spik?, och dylikt,

Ock ändock får jag såkken? lönen af samma pengar. Det var egna hestar, utom Härkoja var för stads resa

Victor har fallig? lust efter dig då du kommer hem. Om ni då skulle hemta af de stora Kreaturs arten som du der säger dig sett. Fåren förundran jag mig mest, om deras storlek. Fölet har tagit till i fetma (lihavuus) ock är ren bra stor.



Alla våra Krak (=koni?) lefver, ock är fetare än för ty det har funnits så mycket gräs i år. Sju små kycklingar har vi åter. Ock det första paret som lifnärde? sig sjelft, de äro nu stora. En ljus grå vacker katt fick jag ifrån Ninisari ock med den ventar jag dessa dagar små ungar.

Ock sen skall jag hålla vackra ungar, ock mycket ty här är så fasligt? råttår. Det är bra, att du fick gått qvarter der, du led ju rysligt på det förra stället, Ock det skref du ej om fast hvad skulle jag kunnat hjelpa dig.

Potater fick vi litet 36 tunnår goda ock mycket illafarna?, Nestan alla potater äro ouptagna, der har de frusit ock alting ty här har varit snö ock kaltnen?, Men vi fick i god tid upp våra.

Jag skref till min svegerska (käly) ock bad henne med sin Ida komma hit i höst, får se om de komma, roligt vore det att en gang se dem.

Måtte du nu bara vara frisk der, jag sörg? ej tänka på det att jag på en hel vinter ej får se dig. Skrif nu goda Oskar här efter som hittils ock på om alting till mig. Du bör väl veta det förut att ändast det gläder din gamla

Mamma





Somero den 17. april 1861

Min älskade Oskar

Igår bekom jag dit bref, som du under Påsken skrifvit. Det förundrar mig att du ej än fått mina tvenne bref som jag angående dina pengar skrifvit till dig. I dag var jag till Åvik för att nogare förfråga mig om hon vill veksla svensk mot rysk här. Fru Gadolin säger att hon gärna går in på det, och jag åter på min sida har nu redan lagt hundra rubel för den skildt?, alt så älskade Oskar måtte du bara få deta brefen förän du reser derifrån. Fru Gadolin trösta mig dermed att Kapten Ahrening nog sörjer för dina pengar der.
Hon sade sig
också skrifvit redan till Kapten om att du går sedan af hennes .... Nog vore jag annåst? ånnu mera orolig om dig, men jag tror bestemt? att du nu ren? har mina bref.

Du skrifver att du blir troligen skickad till Viborg eller Kuopijo. Vi måst hoppas att det ej blir af, ty annast skulle det kåsta? en Kugga? på vår så länge efter längtade glädje, vid din hemkåmst, men skulle så vara att du måste dit så blir det aldrig mera bara på en tid stadtjunerad?, sin? för ... jag nog för det att så dig närmare, ty jag skulle så gärna behöfva en egen om gifning på mina af lifvet återstående dagar som troligen och enligt naturens ordning icke åro många. Men bårt bårt med dylikt nu tankar bara på det att få dig hem nog ställen? vi sedan så att det blir trefligt.

Wiktor var här 5. dagar och det var så roligt. han skulle gärna hemma möte med dig på Kumlinge Prestgård om han bara finge? veta, om och när du kommer dit. Och jag åter ville möta dig i Åbo om jag viste? någå sånär tiden då du är der, jag skulle komma med två eller tre hästar, om Viktor ochså vore der. Tredje dag Påsk ... jag och till dig och så om alt såm dit......, varför jag ej nu mycket vet alt är här vid sitt förra. Fucksen har ej än föl, den är i vid lidret ingärdad nu som bäst, då du kommer får du ..... ren se fölet.?

Jag var i dag med föle till Åvik och den sprang så bra fast den var första gången för.... Jå du älskade och tusen tusen gångår saknade Oskar måste du lyckligt komma ifrån din farliga och mödesamma resa hem derom .... kan till Gud med upprördt hjerta din

Mamma

Kehruuhuoneen saarna
1854

* * *

Kts. kehruuhuoneista, esim."Turun kehruuhuone l.
Työvankila naisia varten (n. 1730–1882, jolloin
vangit siirrettiin Hämeenlinnaan; saarnaajan vir-
ka lakkautettiin 1855 ja ylimääräinen saarnaaja
oli vuoteen 1876."

http://sss.genealogia.fi/genos/3/3_85.htm
Tietoja erikoislaatuisista seurakunnista...

Henkirikoksista kuolemaan tuomittujen kohtaloita
http://www.genealogia.fi/genos/68/68_55.htm

Sivun alkuun Takaisin alkuun

Kaarlo Merimaan
tarinoita Kimalasta

Kaarlo Merimaan Elsa-äiti (s. 1872)
oli Oskar Konsinin tytär

Kuva teoksesta 'Kimalan kartanon tarinoita'

* * *

MERIMAA, KAARLO

Karl-Erik Merimaa, aik. Mannström
apulaisjoht.
13.4.1902 Haapajärvi – 18.8. 1969 Helsinki.
Vht proviisori Akseli Johannes Merimaa ja Elsa Eleonora Konsin.
Pso Katri Vilhelmiina Liponkoski 1936–.
Yo Turun lyseo 1922.
Kuopio 1932–1940.

Tuotanto:

Kihlausosuuskunta. Hki 1929. 16 s.
(Osuuskauppojen iltamaohjelmistoa. 13.) /D/

Takapihan sankareita. Porvoo 1931. WS. 164 s. /NK/
– 2. p. 1962. 115 s. (Nuorten toivekirjasto. 146.)
– 5. p. 1973. 118 s. (Taskuset. 28.)
– kasettikirja. 1988. 1 kas.


Takapihan sankareita. Kräki-Kalle ja Limperi. Hki 1978.
Suuri nuorten kirjakerho. 113 + 112 s., kuv.


Yrjön koettelemukset. Porvoo 1932. WS. 122 s. (Koululaiskirjasto. 95.)

Lehtori lemmensumpussa. Hki 1946. Suomen Kirja. 275 s.

Kräki-Kalle ja Limperi. Porvoo 1961. WS. 112 s. (Nuorten toivekirjasto. 142.)
– 2. p. 1963.


Hylätty prikaati. Porvoo 1967. WS. 175 s.
(Nuorten toivekirjasto. 176.)
– Myös lehtikirjoituksia.

"Kimalan kartanoa viime vuosisadan loppupuolella viljellyt metsänhoitaja Oskar Konsin oli sairaalloinen mies eikä siksi kyennyt kovin paljoa liikkumaan viljelysmaillaan. Mutta sitä enemmän hän kiinnitti huomiota puutarhaansa ja etenkin sen hedelmäpuihin. Jo koululaisena hän oli Someron pappi-lassa asuessaan osoittanut samanlaista harrastusta istuttaen sinne Turusta tuomiaan jalopuita, joista jokunen lienee vieläkin jälellä. Siksi ei ollut lainkaan ihmeellistä, että juuri Kimalassa kypsyivät pitäjän parhaat omenat. Ja siitä taas seurasi ikäänkuin luonnostaan, että siellä myös pimeinä syysöinä vieraili verottajia tavallista enemmän.




Kimalan vanhin omenapuu
Oskar Konsinin ajoilta.
Rungon ympärysmitta
(130 cm:ssä) on 175 cm.



Ja mitä laajemmalti tieto hedelmien mehukkuudesta levisi, sitä suuremmaksi kasvoi pitkäkyntisten määrä. Siitäkin huolimatta, että kylällä kammoksuttiin Zidbeck-vainajaa , jonka sanottiin öisin kummittelevan kartanon tanhuvilla.

Ja eräänä aamuna, kun metsänhoitaja huonosti nukutun yön jälkeen pistäytyi puutarhaansa, oli tuho tavallista suurempi. Silloin ukko Konsin jo sydämistyi. Jotakin oli tehtävä. Ehdottomasti. Ja siltä sijaltaan hän painui huoneeseensa ja panosti haulikkonsa suolalla. Hän oli tosin väsynyt. Mutta siitä huolimatta hän seuraavan yön hiippailisi puutarhassaan ja auta armias silloin kutsumattomia vieraita. Armotta hän ampuisi.

Kartanon koreudestaan kuulut tytöt

Samana päivänä saapui kuitenkin naapurin, Avellanin ylioppilaspoika Hjalmar (sittemmin professori) Helsingistä kotiinsa ja kun illalla vielä ajoi häntä tapaamaan rovasti Werinin niinikään lääketiedettä opiskeleva poika Väinö (myöhemmin Loimaan kunnanlääkäri Vallinkoski), niin päät-tivät nuoret pistäytyä Kimalaan tapaamaan kartanon koreu-destaan kuuluja tyttäriä.

Siellä he tietenkin tapasivat myös ukko Konsinin, joka heti tuohtuneena kertoi heille omenavarkaista ja vakaasta pää-töksestään valvoa yön puutarhassaan ja rutosti karkottaa sieltä kutsumattomat vieraat.

Se oli oikein nuortenkin mielestä. Niin rauhoituttiin vähitellen ja totivehkeet kannettiin pöytään. Puhe siirtyi ikäänkuin it-sestään yliopistoon ja sen osakuntien harrastuksiin. Ukko Konsin innostui. Eikä se ollut lainkaan kummaa, sillä hän oli aikoinaan innokkaasti osallistunut ylioppilaselämään ja kier-tänyt kuoron mukana Suomea pitkin ja poikin anta-massa konsertteja tulevan ylioppilastalon hyväksi. Nyt oli talo kohonnut. Ja ukolla oli kyseltävää.

[kts. Henric ja Oskar Konsinin laulukirjat]

Nuoret kertoivat kilvan. Välillä metsänhoitaja itsekin intoutui kuvaamaan omia ylioppilasaikojaan eikä laskenut kuulijoi-taan tyttäriensä seuraan, vaikka nämä siitä tämän tästä kai-nosti vihjailivat.

Ukko alkoi nyökkäillä

Lopulta sentään pitkäksi venynyt ilta rupesi vaatimaan van-halta veroaan. Ukko alkoi nyökkäillä. Varmaan huonosti nukuttu edellinen yö painosti häntä vieläkin, mutta toisaalta hän oli ehkä myös innoissaan tullut kallistelleeksi totilasiaan liian tiheään. Ja nyt olisivat ylioppilaat kyllä olleet valmiit siir-tymään tyttärien pariin. Mutta valitettavasti oli myös jo tullut aika lähteä kotiin.

Pettyneinä he hyvästelivät, astelivat Avellanien puolelle ja pysähtyivät hetkeksi keskustelemaan talon pihamaalle.

Silloin he yhtäkkiä kuulivat Kimalan oven narisevan ja huo-masivat ukko Konsinin marssivan pyssy olallaan puutar-haansa. Nopeasti he piiloutuivat pensaiden suojaan ja kohta sieltä kaksi valpastunutta silmäparia tarkkaili visusti ukon edesottamuksia.

Metsänhoitaja oli lujaluontoinen mies, joka pysyi päätök-sissään. Siksi hän väsymyksestään huolimatta oli heti yli-oppilaiden lähdettyä sonnustautunut suolapyssyineen mat-kaan.

Sänky puutarhaan

Verkalleen hän käveli puutarhassaan edestakaisin, pysähtyi välillä, tähyili ympärilleen ja jatkoi taas kulkuaan. Yöilma piristi aluksi ja hän tunsi itsensä valppaammaksi. Mutta kun mitään ei tapahtunut, niin pää alkoi väkisin retkahdella. Ja nyt raikas ilmakin jo alkoi hyökkäillä raukaisevana. Yhä useammin hän pysähteli, nojautui välillä puuta vasten, lähti taas liikkeelle. Yritti jo istuutua maahankin. Mutta kaste oli näin myöhällä jo runsasta ja hän nousi sivellen harmis-tuneena kastuneita housuntakamuksiaan. Olo alkoi todella tuntua epämukavalta.

Silloin hänen päähänsä yhtäkkiä pälkähti oiva aate. Entäpä jos hänellä olisikin täällä sänky? Siinä hänen olisi mukava venytellä. Ja sieltä hän voisi peiton alta kenenkään huomaa-matta tirkistellä puutarhaansa. Sänkyä kun tuskin kukaan puiden alta havaitsisi. Ja mitä enemmän hän asiaa ajatteli, si-tä viettelevämmäksi se kävi.

Sillä välin olivat ylioppilaatkin jo alkaneet kyllästyä turhaan odottamiseen ja olivat juuri aikeissa lähteä, kun he yhtäkkiä huomasivat ukon tarmokkaasti harppovan kohti kartanoa. Nyt oli jotakin tekeillä, he päättelivät ja pysähtyivät jän-nittyneinä. Eikä aikaakaan, niin he näkivät Konsinin yhdessä renkinsä kanssa raahaavan sisältä sänkyä pihalle, kantavan sen puutarhaan ja asettavan sen omenapuun alle. Silmät äl-listyksestä selällään he katselivat, miten ukko heittäytyi pyssyineen sänkyyn, miten renki peitteli hänet sinne huolel-lisesti ja asteli sitten takaisin taloon.



Tämä oli jo jotakin tavatonta. Ylioppilaiden katseet jännit-tyivät ja henkeään pidätellen he tuijottivat sänkyä. Tämän tästä näkyi ukko kohottautuvan, tähystelevän ympärilleen ja laskeutuvan sitten taas pitkälleen. Pian alkoivat kuitenkin kohottautumiset harveta. Eikä aikaakaan, niin pää ei enää noussut. Sen sijaan alkoi sieltä hiljaisessa yössä kantautua poikien korviin selvänä ukon raskas hengitys, joka vähitellen muuttui tasaiseksi kuorsaukseksi.

Vartiomies nukkui!

Vekkuli välähti

Ylioppilaat vaihtoivat nopeasti silmäyksiä. Vekkuli välähti heidän silmäkulmissaan. Jotakin oli tehtävä. Ja nopeasti. En-nenkuin ukko heräisi. Samassa oli päätös tehty ja kiireesti he riensivät Avellanille herättelemään Hjalmarin veljet, Oskarin ja Akselin.

Hetkeä myöhemmin olivat kaikki neljä sängyn ääressä. Metsänhoitaja tuntui vetävän yhä sikeätä unta. Varovasti tartuttiin sänkyyn, kohotettiin. Ukko Konsin ei hievahta-nutkaan. Kuorsasi vain edelleen, kun sänky kohosi ja lähti hiljalleen kulkemaan kohti rantaa vankkojen käsivarsien kannatellessa sitä tasaisesti ja kallistelematta.

Siellä oli rantaan kiinnitettynä avara pyykkilautta. Sille ase-tettiin nyt sänky hiljaa ja varovasti. Sitten lautta irroitettiin rannasta, työnnettiin verkalleen etäämmälle ja annettiin sei-päillä vauhtia.

Ja kohta kuului peilityyneltä järveltä metsänhoitajan tasainen kuorsaus.



"...ylioppilas Werinin taittaessa rattaillaan
Tuulensuun mutkasta kohti pappilaa ja
kirkonkylää..."

Härkätietä 1900-luvun alussa nykyisen Kima-
lantien risteyksen paikkeilta Pyölistä Some-
ron keskustaan päin. Paikka tunnettiin ennen
Tuulensuuna.
Kuva Juha Tammen kokoelmista teoksessa
Lahdenkylän eilispäivää. 500-vuotisjulkaisu,
s. 12. Toimittanut Timo Alanen. Somero 1992


Pojat palasivat rannasta. Hyvästeltiin. Ja ylioppilas Werinin taittaessa rattaillaan Tuulensuun mutkasta kohti pappilaa ja kirkonkylää hän näki maantielle lautan soluvan jo kau-kana järvellä hiljaa myötävirtaa kohti Ryhdän rantaa.

Siellä nouseva aurinko havahdutti metsänhoitaja Konsinin.

Zidbäck ruvennut kummittelemaan

Mitä hän silloin ajatteli tai sanoi, siitä ei kukaan tiedä. Hil-jaisena ja varovasti ympärilleen vilkuillen hän kuitenkin hiipi kartanoonsa, missä ensi töikseen herätti rengin ja lähetti hä-net noutamaan Ryhdän rannasta sängyn. Mutta yöllisestä vartioinnistaan hän jyrkästi kieltäytyi kertomasta mitään. Hän ei sietänyt edes kuulla siitä mainittavan. Ja kun metsän-hoitaja oli ankara mies, niin vaiettiin kartanossa koko asias-ta.

Mutta kylällä sen sijaan kuiskuteltiin kauhistuneina.

– Nyt se Zidbäck vasta onkin ruvennut kummittelemaan. Kantoi yöllä vorsmestarin sänkyineen päivineen rantaan, asetti sen siellä lautalle ja työnsi ties kuinka kauaksi järvelle. Eikä vorsmestari uskaltanut edes inahtaa.

Se oli kyllä niin kamalaa, että sinä syksynä ei sitten enää kukaan kutsumaton uskaltautunutkaan yöllä Kimalan puu-tarhaan."
KAARLO MERIMAA
Someron Joulu 1967

Sivun alkuun Takaisin alkuun

Jos Sinulla on Kimalaan liittyviä vanhoja ku-via tai muuta materiaalia, ota yhteyttä:

Pertti Toukkari: (05) 374 6763, 041 543 8890
Sähköposti: pertti.toukkari@sci.fi

Musiikki: pathet3.mid
<bgsound src="pathet3.mid">

Vieraita 12.7.1999 lähtien


VIERAILIJOITA SIVUSTOLLA
27.2.2008 LÄHTIEN


20.1.2009 alkaen


27.1.2009 alkaen

Website Hit Counter